Intervjuer
Intervju publicerad på Instagram den 22 december 2022 av bokbloggarna Linda Aspenström och Jessica Dahlqvist, som tillsammans driver det omtyckta Instagramkontot @systrarnaboktokiga
Berätta lite kort om din bok som du just nu är aktuell med?
Boken handlar om händelser som jag upplevt och personer som jag har lärt känna under livet, och som har och har haft en viktig roll i att forma den person jag är idag. Genom att låta minnet spela nyckelrollen i skrivprocessen har jag kunnat reflektera över både fina och mer smärtsamma perioder. Det var viktigt att inte skuldbelägga andra och själv framstå som ett offer för omständigheterna. Därför har jag under hela skrivprocessen ställt frågor till mig själv, som till exempel: ”Kan jag se detta på ett annorlunda sätt?”, ”Vad har erfarenheterna lärt mig om mig själv, om andra människor och om livet i stort?” När jag har funderat och skrivit om mina upplevelser har jag försökt att utgå från svaren på frågorna. Att skriva på det sättet har gjort att jag har kunnat läka traumatiska händelser och känna mig mer fri, vara mer Jag utan att förställa mig eller kämpa med att passa in i roller och mönster där jag känner att jag inte passar in.
Ville du bli författare som barn eller var drömyrket något annat?
Jag har alltid älskat att både skriva och läsa. Min pappa såg att jag var nyfiken på vad bokstäverna betydde och hjälpte mig att börja förstå vad orden betydde när jag var ungefär 5 år gammal. Det var en viktig inkörsport för mig. Fast jag vet inte om jag ville bli författare som barn, det minns jag faktiskt inte. Jag har alltid kämpat med att inte tro på min egen förmåga, så jag vågade nog inte ens tänka tanken att jag en dag skulle skriva en bok, som dessutom skulle bli utgiven. Det jag minns är att jag tidigt ville arbeta på kontor och skriva hela dagarna. Så drivkraften att uttrycka mig i skrift har alltid legat djupt inom mig.
Som författare måste man kunna hantera kritik, hur hanterar du detta?
Jag tycker att det är viktigt att kunna ta emot kritik från andra. Fast jag ser det inte som kritik utan mer som ett sätt att ta del av andra människors synsätt på det jag skriver. Det jag har svårt att hantera är tystnaden, att människor inte bemöter det jag skriver utan bara reagerar med att vara tyst. I tystnaden kan vilka tankar och känslor som helst gömma sig. Kanske man vill och behöver tid att själv reflektera över vad det jag skrivit betyder för dem? Eller så kan man vara rädd för att komma med egna åsikter för att man inte tror att de passar in. Som sagt – vad som helst kan gömma sig i tystnad.
Hur kom du på idéen till din bok?
Jag bara bestämde mig för att börja skriva. Just så enkelt var det faktiskt. Jag hade väldigt länge försökt skriva, men alltid stoppat mig själv för att jag inte trodde att jag kunde skriva en hel bok. Jag trodde också att jag måste vara strukturerad och ha en röd tråd, en plot, i det jag skriver. Till slut kom jag fram till att det inte passar mig att ha en i stort sett färdig historia innan jag börjar skriva. Det lossnade när jag en dag satte mig ner med datorn i knät, slöt ögonen och bara började skriva. Utan att veta om det överhuvudtaget skulle bli en hel bok. Det var så befriande och snart hade jag skrivit det första kapitlet.
Är karaktärerna inspirerande av verkliga personer?
Ja, alla karaktärer är verkliga personer, fast jag har utelämnat deras namn. I ett fall har karaktären fått ett fingerat namn, men i övrigt har jag inte med några personnamn. Namnen på samtliga platser är dock helt verkliga.
Blir det fler böcker i framtiden?
Det blir det säkert. Framförallt är jag i full färd med att skapa en skrivkurs för människor som vill förstå sig själva och andra på ett djupare sätt. Syftet med kursen är att ge praktiska och teoretiska verktyg som kan hjälpa kursdeltagarna att försonas med traumatiska minnen och händelser som påverkar hur hen lever sitt liv. Kursupplägget är i stort sett klart, och även huvuddelen av kursinnehållet. När kursen kan lanseras är dock oklart i dagsläget.
Vilken har varit den största utmaningen med att få ihop boken?
Eftersom jag har skrivit utifrån vad som ville ut och inte hindrat mig själv så har jag inte haft så stora motgångar. Den största motgången är de perioder då min fysiska hälsa har hindrat mig från att skriva. Då har jag helt enkelt inte orkat engagera mig.
Visste du vilken typ bok du ville skriva eller har idéen växt fram under skrivandets gång?
Nej, jag visste inte vilken typ av bok jag ville skriva innan dagen kom då jag satte mig ner med datorn i knät och började skriva. Inte ens då visste jag vad det skulle resultera i. Det var först när jag hade skrivit den första texten och den visade sig bli ett helt kapitel, som jag förstod att det är mig själv och min egen livsresa som jag ville dela med mig av. Hur boken skulle sluta och vilka kapitel som skulle ingå i den framkom under skrivandets gång. Det sista kapitlet kom till efter att den var korrekturläst flera gånger. Så slutet blev helt annorlunda än jag trodde.
Vilken bok/böcker rekommenderar du att läsa?
Jag bara älskar Marianne Fredrikssons böcker. Speciellt nära mitt hjärta finns ”Paradisets barn” som egentligen är en trilogi, fast samlad i en volym. Jag älskar hennes enkla språk och gedigna historiska kunskap. Och jag älskar hennes mod att våga att inte vara historien trogen utan använda den som grund och bygga sina egna historier kring den. Andra författare som jag väldigt gärna läser är Paolo Coelho och Elsie Johansson. Vill jag läsa feelgood läser jag gärna om böckerna om det lilla pittoreska bageriet av Jenny Colgan. I min bokhylla finns hennes tre första böcker om bageriet.
Vilken tid på dygnet skriver du helst?
Jag skriver helst dagtid. När jag är som piggast både i huvudet och i kroppen, då skriver jag bäst och helst.
Intervju publicerad på Instagram den 20 september 2022. Intervjuare är Malin Sandman, influencer, bokälskare, bokrecensent och bokbloggare. På Instagram hittar du henne här: @ihuvudetpamalin
Berätta kort om vem du är
Jag har alltid älskat att skriva och att vara kreativ även på andra sätt. Att tänka annorlunda, hitta möjligheterna, det skulle jag säga är essensen om vem jag är. Jag har mitt astrologiska soltecken i Skytten, som brukar vara kända för att gillar äventyr och att uppleva nya saker. Själv stannar jag gärna kvar på platser som talar direkt till mitt hjärta. Öland är en sådan plats, där är jag ”hemma”. Ett kapitel i min bok För att mitt hjärta vill leva heter ”Leva min dröm” och handlar om mina år som bofast på Öland.
Berätta gärna lite om din senaste bok För att mitt hjärta vill leva, hur den historien kom till dig och vad du fick inspiration av till att skriva boken
Även om jag alltid har älskat att skriva, så skrev jag enbart för mig själv under många år. Jag har alltid haft en dröm om att en gång ge ut mina böcker. Fast det tog många år innan jag vågade tro på att jag faktiskt kunde skriva en hel bok, och det var ännu svårare att tro på att någon annan skulle ha intresse av att läsa den. Man kan säga att den största anledningen, och drivkraften, till att jag till slut skrev den, är att nyfikenheten att utforska varför jag hade stoppat mig så länge från att skriva en bok, vann över rädslan.
Hur kom inspirationen till mig? Det som fick mig att börja utforska mina rädslor och gamla trauman som handlade om att jag inte dög som jag var…? Det var en kombination av händelser och stöttande människor som kom in i mitt liv i helt rätt tid. Som alltid kom förändringen inifrån. Jag minns att jag vaknade en tidig morgon med en känsla av att jag ville skapa inlägg på Instagram med vackra bilder och korta texter som pockade på att få komma till uttryck. Inläggen blev sakta men säkert synliga och jag fick nya följare. Det inspirerade mig ytterligare så jag fortsatte att sprida mina budskap både på Instagram och på Facebook.
Interaktionen och responsen från andra människor ledde så småningom till att jag en dag satte mig ner med datorn i knät, blundade och bara började skriva. Jag bestämde mig helt enkelt för att sluta fundera på om jag kunde skriva en hel bok, vad den skulle handla om eller om den skulle bestå av korta berättelser eller en enda lång historia. Jag bara skrev. Och plötsligt hade jag skrivit flera kapitel! Låsningen var som bortblåst och jag fortsatte skriva av bara farten, för lusten blev allt större ju mer jag skrev. Själva titelnamnet kom senare. Jag vaknade vid 3-tiden en natt och hade plötsligt titeln i huvudet. Så jag steg helt enkelt upp och skrev ner den på en postit-lapp. Det var nog tur att jag skrev ner titeln direkt, för jag tror inte att jag hade kommit ihåg orden på morgonen annars.
Hur får du inspiration till ditt skrivande överlag?
Det är alltid vardagshändelser, med dess erfarenheter, tankar och beslut som ligger till grund för mitt skrivande. Ofta har jag fastnat i mina tankar och tar fram datorn för att ”spåna”. Som alltid sitter jag med slutna ögon och låter orden få komma ut som de vill. I stort sett alltid har jag kommit på en lösning, eller hittat nya sätt att testa, när jag har skrivit klart. Jag kommer att göra likadant när det är dags att skriva nästa bok. Jag har verkligen ingen aning om vad nästa bok kommer att handla om eller i vilket format den kommer att skrivas i. Blir det en roman med fiktiva personer, eller …? Skrivprocessen är alltid en lustfylld överraskning för mig. Det är en viktig orsak till att jag älskar att skriva.
Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Modig – jag skriver mestadels i ”jag”-form för att verkligen känna att det jag skriver är autentiskt. Använda ett alias har hittills inte skapat den rätta känslan för det jag skriver om.
Positiv – jag är lycklig när jag ser möjligheter istället för att fokusera på problem. Levde länge med övertygelsen om att jag inte hade något att säga till andra, att jag var oviktig och lätt att ersätta med någon annan. Lättnaden var stor när jag hittade mitt genuina jag, den positiva och lösningsinriktade Ewa. Självkärleken ökade dramatiskt och jag vågade öppna mig mot andra utan att fundera så mycket på vad de tyckte och tänkte. Så vill jag fortsätta leva mitt liv, oavsett om jag skriver eller inte.
Drivande – min son brukar säga att det bästa med mig är att jag gör det jag vill oavsett vad andra tycker. Jag valde exempelvis att satsa på att låta ett tryckeri trycka en ganska stor upplaga av boken, utan att ha en aning om ifall jag skulle kunna sälja alla böckerna eller inte. Fast drivkraften, att trycka boken i en god kvalitet, med fina färgbilder och professionell sättning var starkare än rädslan för att eventuellt gå back ekonomiskt. Den där drivkraften, att göra vad jag vill oavsett vad andra tycker, har jag efter min pappa. Hade han bestämt sig för att göra något så gjorde han det. Dessutom var han en stöttande förälder och en väldigt fin morfar och farfar för sina barnbarn. En god förebild, helt enkelt.
Vad är det vanligaste folk säger när du berättar att du är författare?
Åh, är du författare? Så kul! Vad heter boken och vad handlar den om? När jag berättar att bokens övergripande tema är att genom själva skrivprocessen hitta min egen väg i livet och leva med ett öppet hjärta och sinne, får jag ofta kommentarer om att man har befunnit sig i livssituationer som man inte hittade någon väg ut ur. Inte sällan berättar människor att de har varit utmattade och deprimerade, och att det har tagit dem lång tid att komma tillbaka till livet.
Hur peppar du dig själv när du tvivlar på ditt eget skrivande?
Då gör jag något annat kreativt än att skriva. Det händer ju att det inte vill komma några ord. Då är det inte lönt att försöka forcera fram någonting. Ett sätt som fungerar väldigt bra för mig är att laga mat eller baka. Hitta på nya recept är mitt sätt att hålla kreativiteten igång. När jag kanaliserar kreativiteten åt ett annat håll än genom att skriva, blir jag sugen på att skriva igen efter ett litet tag. Det viktiga är att ha tålamod med mig själv och ha tillit till att skrivprocessen kommer igång när tiden är rätt. Hittills har det förhållningssättet lett till att jag efter ett tag har börjat skriva igen.